Den första refuseringen och det första "vi är intresserade"-svaret

4 mars 2015 och den första refuseringen.
 
Till min förvåning inte bara ett standardsvar utan ett svar som peppar mig att direkt skicka manus vidare till nästa förlag:

 "Tyvärr har vi bestämt oss för att refusera båda dina manus.
Det beror på att de i nuläget är för smala för vår utgivning.
Vi är också oroliga för att målgruppen är för smal så att vi inte ska
kunna få igen kostnaderna vi har för produktionen. 
(...rekommendationer om andra förlag jag skulle kunna vända mig till...)
Skildringen av Linda är oerhört vacker och jättefin. Det skildrar på ett
realistiskt sätt hur hon har det.  Likaså är manuset om Clara välskrivet och bra. Speciellt första halvan.

Jag tror att det finns ett stort behov av den här typen av manus även om
målgruppen trots allt är ganska liten. Men det är två viktiga manus om
viktiga ämnen så jag tycker verkligen att du ska gå vidare med dem."
 

Samma dag skickar jag in de två manusen till LL-förlaget dit jag tidigare skickat ett annat manus som jag ännu inte hört något om.

Och...
 
Redan nästa dag får jag svar!
De vill träffa mig!
För att prata om mina manus!
Så snart som möjligt!
Jag bokar ett tåg.
Jag tar ledigt från jobbet.
Jag vågar inte tro något.
 
Men...
Jag ska ju faktiskt träffa någon som arbetar med att ge ut böcker...
För att prata om något jag skrivit.
 
Redan det är faktiskt NÅGOT. Redan det är faktiskt STORT. Och känns helt overkligt.