Boktips för unga: En liten chock

Dagens husvagnsbok efter förmiddagens skidåkning: En liten chock, skriven av min favoritförfattare Johanna Lindbäck. Hennes debutbok, och en strålande sådan!
 
 
Boken handlar om Gustav som hoppats på att han under gymnasietiden ska få en flickvän, nya kompisar och en ny, mer utåtriktad personlighet. Men så har det inte blivit och nu ska han snart ta studenten. Under ytan bubblar även andra stora händelser som påverkar honom.
 
En riktigt bra bok! Extra pluspoäng för att det är en kille som är huvudperson i en bok om relationer och för att en funktionsnedsättning finns med "i förbifarten". 
 

Tack tomten som levererat så bra böcker till mina ungdomar (så jag kan låna dem... :) 

Boktips: När mammas tankar ändrade färg, en bilderbok om depression

Som psykolog, mamma och människa blir jag därför verkligen glad över denna bok! Så fint och bra skrivet om en förälder med depression. Depression drabbar många och är svårt både för den drabbade och omgivningen. Tack vare denna bok kan det bli lite lättare. Alla borde läsa denna med sina barn. Det svåra blir lättare om vi vågar prata om det.
 
 
 


Om genus, barnkläder och böckerna Konrads klänning och Konrad lussar

Genusfrågor i barnlitteratur har blivit ett av mina specialintressen, både när jag läser och skriver. Jag är ivrigt påhejad av 13-åriga dottern som är väldigt engagerad i genusfrågor. 
 
Om Konrads klänning säger hon "Fett gullig. Bra att barn får lära sig att killar också kan ha klänning. Men rätt så vågat att skriva en sån bok. Man kan ju få hat. Men den behövs och är fett bra!"
 
Jag håller med. Den behövs och är fett bra. Och det är galet att det är så mycket mer laddat med en kille i "tjejkläder" än en tjej i "killkläder". För det skulle inte vara lika laddat med en tjej som tomtenisse, eller stjärngosse, eller Spindelmannen. Är "tjejalternativet" så mycket sämre? Och ska man behöva riskera att få hat riktat mot sig för att man tycker att kvinnor och män, pojkar och flickor, är lika mycket värda? 
 
 
 
Just det här med barnkläder och kön har jag reflekterat en hel del kring genom åren (och skrivit om bl.a här och här) tack vare mina 13-åriga tvillingar. Han har gillat färgglada kläder. Hon har gillat tuffa figurer som Spindelmannen. De har inte alls "passat in" i klädaffärernas mallar där killar ska vilja ha färglösa kläder med tuffa tryck medan tjejer ska vilja ha färg, glitter och söta tryck. De har inte heller alltid passat i den barnklädesmall som säger att killars kläder ska vara flera centimeter bredare och rymligare än tjejkläder i samma storlek. Detta även till ganska små barn. Ska alltså killar ha lekvänliga kläder och tjejer mest stå och se söta ut? 
 
Och apropå Konrad lussar  så minns jag sonens avundsjuka på dotterns luciakrona. Och glädjen när HAN fick den. Hon ville dessutom inte ha den...
 
 
 
Jag ser fram emot att få användning för mitt specialintresse i böcker jag själv skriver...
 
Sedan är ju en intressant fråga HUR man skriver kring dessa saker.
Hur mycket man ska nämna/hinta om att normerna finns och påverkar och kan göra det svårt att bryta dem- men att det GÅR?
Hur mycket man ska problematisera eller inte problematisera? 
Hur mycket ska man beskriva ett "önskeläge"?

Författandet... Plötsligt händer det...

En snöfattig januarimorgon på vintercampingen fick jag ju för mig att jag skulle testa att skriva en bok. Ja jag hade ju tänkt på det länge men inte kommit igång.
 
Till min förvåning gick det ganska fort att få den antagen, det nappade på andra försöket. Det är en lättläst bok som handlar om att göra slut som kommer ut nästa år. 
 
"Men kan man skriva en så borde man väl kunna skriva fler!?"
Tänkte jag och skrev vidare.
 
Och sökte till kursen "Att skriva barnlitteratur" på Linnéuniversitetet.
Och kom in.
Och pluggar nu för fullt.
Och älskar det!
 
Men hösten har ändå varit lite seg och jag har fått flera refuseringsmail
Och pendlat mellan att tänka
"Jag ska minsann visa dem att jag KAN skriva"
och 
"Ok, jag ger det lite mer tid och några fler försök men funkar det inte så får jag väl ge upp".
(Och ja, jag vet att många kämpar i många år innan de blir antagna men det tålamodet vet jag inte om jag har...)
 
Men plötsligt händer det...
Häromveckan fick jag ett mail från ett bokförlag som vill ge ut en bilderbok jag skrivit.
Och några dagar senare fick jag ett mail till från samma bokförlag...
Som vill ge ut en bok till som jag skrivit, som riktar sig till åldern 6-9 år.
 
Så vet ni vad jag haft lyxen att göra nu?
Välja bland olika illustratörer! För att hitta någon som skulle passa min text! 
Eller minA textER!
Lyx! Lyx! Lyx!
En fantastisk underbar känsla!
Och ännu underbarare när de säger att de VILL illustrera det man skrivit.
Nu ska det bli spännande att se hur "mina" karaktärer kommer att se ut!
Nervöst men galet spännande!
 
Och som om dessa fantastiska framgångar inte vore nog.
Häromdagen fick jag ett mail om att ett förlag är intresserat av två lättlästa texter jag skrivit. 
De vill dock fundera lite till men ber mig "paxa dem" åt dem så länge...
 
Jag är helt hög på känslan...
 
Fast...
Jag börjar också bli lite nervös för vad folk ska tycka om det jag skrivit...
Särskilt som en av böckerna kanske kommer att upplevas som lite kontroversiell...
I alla fall av vissa.... 
 


Skärmdump från LL-förlagets facebook-uppdatering...
Fatta att det är MIN text redaktören läser... :)
 
 

Boktips: Din tur, Adrian

I helgen var det dags för andra träffen på skrivutbildningen som jag går på Linnéuniversitetet. En av författar-gästerna var Helena Öberg som bland annat berättade om sin senaste bok "Din tur, Adrian". Boken var Augustnominerad och det förvånar mig inte!
 
Detta är en speciell, vacker, tankeväckande och viktig bok som alla borde läsa och som definitivt borde vara ett inslag i undervisningen på alla skolor.
 
Boken är som ett konstverk om dyslexi och utsatthet. Det speciella med boken är också att den främst består av bilder. Man måste alltså även kunna läsa bilder för att förstå denna bok... Ett intressant grepp med tanke på temat!     
 
 


Boktips: Kaj lär sig åka skidor

Boktips till en liten skidåkare eller till en liten som snart ska bli skidåkare: 
 
Kaj lär sig åka skidor. 
 
Om boken:
 
Jag tänker aldrig mer gå i skidskolan, säger Kaj efter sin första dag i backen då han bland annat orsakat ett dominofall i hela sin skidskolegrupp. I boken får man följa Kaj under hela veckan i fjällen: från hans första stapplande steg i otympliga pjäxor, via många misslyckanden till slutlig triumf och glädje.

Kaj åker skidor är en fartfylld, inspirerande och pedagogisk saga om att vara liten och lära sig åka skidor.

Att åka slalom är så fantastiskt roligt när man kan det. Men att lära sig åka skidor är trixigt, bökigt och svettigt. Att motivera barnen till att forsätta när tårarna sprutar är inte lätt. Katarina Ekstedts mål med Kaj lär sig åka skidor är att den ska fungera som hjälp och stöd för både barn och föräldrar. 

Kaj åker skidor har många pedagogiska inslag som alla barn kan känna igen från skidskolan, som t.ex. att åka glasstruten, köttbulle och spagetti samt flygplanet. Men boken ska också hjälpa barnen att se framåt. Se att de faktiskt kommer att lära sig åka skidor och att det kommer att bli roligt.

 
Här kan du läsa mer om författaren och bakgrunden till boken!
 
 
Helt klart en bok jag hade läst med barnen innan vi gav oss in i slalomsvängen (slalomsvängarna)- om boken hade funnits då.
 
Det märks att författaren själv har erfarenhet från skidåkning och skidanläggningar. Jag gillar också att budskapet GE INTE UPP FAST DET ÄR SVÅRT I BÖRJAN så tydligt finns med...
 
 
Visa fler inlägg