När jag började skriva fattade jag inte vilken central roll mail-boxen skulle få i skrivandet. 
Eller inte i själva skrivandet.
Men i väntan på refuseringar.
Eller ett positivt besked.
Varje gång man kollar mailen scannar man snabbt igenom flödet efter Ett Viktigt Mail Från Ett Bokförlag.
Och man kan få vänta länge. Två månader är en vanlig väntetid.
 
Jag har ju hunnit få några negativa besked efter det positiva.
Men så i torsdags när jag var helt oförberedd och hade glömt slå på "scannern" så föll min blick på ordet "underbart". Och meningen "Helt underbart tycker jag". Vem skriver sånt i mail till mig? 
 
Overklighetskänslan när man upptäcker att mailet kommer från ett bokförlag och handlar om ett manus man skrivit....
 
 
 
...är fortfarande en bristvara tycker jag. Det är sällan personer med diagnoser eller funktionsnedsättningar syns eller nämns i barnböckerna. Jag saknar både böcker där diagnosen är ett huvudtema och böcker där diagnosen syns "i bakgrunden", t.ex i form av en rullstol. Neuropsykiatriska diagnoser har fått
lite mer plats i litteraturen men många andra diagnoser verkar fortfarande helt osynliga. 
 
Och på de två bibliotek jag brukar besöka står de få böckerna de har om barn med funktionshinder på en undanskymd hylla där man knappt kan hitta dem om man inte verkligen letar. Dessa böcker borde väl stå bland de andra barnböckerna!? Så alla barn kan hitta dem och läsa dem! Ett av problemen för många med funktionsnedsättningar är ju andras okunskap...