Mailboxen och glada nyheter

När jag började skriva fattade jag inte vilken central roll mail-boxen skulle få i skrivandet. 
Eller inte i själva skrivandet.
Men i väntan på refuseringar.
Eller ett positivt besked.
Varje gång man kollar mailen scannar man snabbt igenom flödet efter Ett Viktigt Mail Från Ett Bokförlag.
Och man kan få vänta länge. Två månader är en vanlig väntetid.
 
Jag har ju hunnit få några negativa besked efter det positiva.
Men så i torsdags när jag var helt oförberedd och hade glömt slå på "scannern" så föll min blick på ordet "underbart". Och meningen "Helt underbart tycker jag". Vem skriver sånt i mail till mig? 
 
Overklighetskänslan när man upptäcker att mailet kommer från ett bokförlag och handlar om ett manus man skrivit....
 
 
 

Barnböcker om barn med diagnoser...

...är fortfarande en bristvara tycker jag. Det är sällan personer med diagnoser eller funktionsnedsättningar syns eller nämns i barnböckerna. Jag saknar både böcker där diagnosen är ett huvudtema och böcker där diagnosen syns "i bakgrunden", t.ex i form av en rullstol. Neuropsykiatriska diagnoser har fått
lite mer plats i litteraturen men många andra diagnoser verkar fortfarande helt osynliga. 
 
Och på de två bibliotek jag brukar besöka står de få böckerna de har om barn med funktionshinder på en undanskymd hylla där man knappt kan hitta dem om man inte verkligen letar. Dessa böcker borde väl stå bland de andra barnböckerna!? Så alla barn kan hitta dem och läsa dem! Ett av problemen för många med funktionsnedsättningar är ju andras okunskap...
 


 

Boktips: Malte i skolan

 Jag arbetar ju med personer med olika typer av diagnoser, bland annat utvecklingsstörning, och har reflekterat över hur sällan just den diagnosen finns med och benämns i litteraturen.
 
Desto gladare blir jag när jag får syn på boken "Malte i skolan" som handlar om Malte som går i särskolan. I boken får man följa med Malte under en vanlig skoldag.
 
Idag går ju dock många barn med utvecklingsstörning integrerade i vanlig skola fast de är inskrivna i särskola.
Men desto större anledning att läsa denna bok, både för de som går i särskola och för andra barn. 
 
Jag hoppas det kommer fler böcker om Malte!
Han får gärna bli stor också!

(Har förresten själv skrivit ett lätläst manus om en vuxen tjej med en annan typ av utvecklingsstörning, en lindig, men den ligger just nu i refuserat-lådan.)
 
 

Att hantera refuseringar

Undrar om man lär sig hantera refuseringar?
Eller är det så här man gör när man hanterar refuseringar?
 
Jag har, efter att jag faktiskt fick en första bok antagen, hunnit skicka in lite andra grejer. Som refuserats.
Om man skickar in manus så måste man räkna med att bli refuserad. Det ingår liksom.
 
Ändå blir jag lite knäckt varje gång.
Tänker att jag inte kan skriva. 
Tänker att jag var dum som ens trodde att jag kunde, eller kunde lära mig.
Tänker att jag lägger ner nu.
 
Fast sedan tänker jag att jag minsann ska visa dem att jag kan.
Och jag har i alla fall lyckats åstadkomma nåt som ens går att skicka in.
Och jag jobbar ju på att bli bättre.
 
Och så fortsätter jag ändå.
Visa fler inlägg