Jihooo och hjälp! Snart kommer vem som helst att kunna LÄSA min första bok!

Det som verkar bli min debutbok håller på att ta form på riktigt! Det känns helt overkligt att diskutera pärm och baksidestext, och rätta till de sista små felen. Och SE hur boken kommer att se ut! Sida för sida! Jag blir helt hög på känslan! För att i nästa stund drabbas av panik när jag tänker på att vem som helst kommer att kunna LÄSA den och ha ÅSIKTER om den. Gulp. Det tänkte man ju inte riktigt på när man började skriva, haha.... Att man skulle bli antagen och LÄST... 
 
Jag ska snart berätta mer men kan redan nu säga att det är en bok jag önskar att alla mellan ca 9 och 14 år ska läsa. Särskilt tjejer. Och deras föräldrar. Och alla som jobbar med ungdomar. 
 
 
 
 
1

Boktips: Saskia, en tjej som mig

Jag saknar ju barnböcker om funktionsnedsättningar som CP. Jag har kanske tänkt extra mycket på bristen på såna böcker eftersom jag själv arbetar med personer med olika funktionsnedsättningar. När det gäller CP är jag dessutom irriterad på att så många fortfarande tror att CP är något man ÄR. Det är ju något man HAR, och något helt annat än vad som åsyftas när barn skriker "CP" efter varandra på skolgårdarna. 
 
Jag har själv börjat skriva på en barnbok med CP som ingrediens men än så länge känns den för pedagogisk och "pekpinneaktig". Så den ligger och väntar på idéer som kan lyfta den.
 
När jag har letat har jag hittat ungefär noll barn- och ungdomsböcker med en huvudperson som har en CP-skada. Tills nu!
 
För nu har Idus förlag gett ut boken Saskia, en tjej som mig
Om boken:
 
Kan man försvinna? Så att man nästan inte syns?

Saskia gillar att gå i skolan. Men när Moa börjar i klassen förändras allt.
De andra tjejerna vill bara vara med Moa.
Och de börjar bli elaka mot Saskia för att hon inte är som alla andra.
Saskia känner sig mer och mer utanför. Det är som om hon nästan inte finns längre ...
Tur att kompisen Linda är kvar i alla fall. Och farfar förstås.

 
Läsvärd! Viktig! Bra! 
 
 
1

Boktips: Det är något som inte stämmer

Just nu läser jag ju mest barn- och ungdomslitteratur eftersom jag pluggar det. Men igår sträckläste jag Martina Haags Det är något som inte stämmer. En bra, välskriven och hemsk bok om hur det kan vara att drabbas av det som "bara händer andra". Att ens partner hittar någon annan och vill skilja sig.
 
Man hör om hur det händer andra. Man tycker synd om dem. Och man vet, innerst inne, att det aldrig kommer att hända en själv. Men man har ingen aning.
 
Skildringen av hur detta drabbar huvudpersonen är stark, inte minst beskrivningen av hur hon räknar ner tiden. Överlever en kvart i taget. Tills hoppet om att livet kommer att kunna fortgå landar i henne, och på fjällstationen där hon vikarierar som stugvakt.
 
En läsvärd bok som är svår att inte sträckläsa.