Jag saknar ju barnböcker om funktionsnedsättningar som CP. Jag har kanske tänkt extra mycket på bristen på såna böcker eftersom jag själv arbetar med personer med olika funktionsnedsättningar. När det gäller CP är jag dessutom irriterad på att så många fortfarande tror att CP är något man ÄR. Det är ju något man HAR, och något helt annat än vad som åsyftas när barn skriker "CP" efter varandra på skolgårdarna. 
 
Jag har själv börjat skriva på en barnbok med CP som ingrediens men än så länge känns den för pedagogisk och "pekpinneaktig". Så den ligger och väntar på idéer som kan lyfta den.
 
När jag har letat har jag hittat ungefär noll barn- och ungdomsböcker med en huvudperson som har en CP-skada. Tills nu!
 
För nu har Idus förlag gett ut boken Saskia, en tjej som mig
Om boken:
 
Kan man försvinna? Så att man nästan inte syns?

Saskia gillar att gå i skolan. Men när Moa börjar i klassen förändras allt.
De andra tjejerna vill bara vara med Moa.
Och de börjar bli elaka mot Saskia för att hon inte är som alla andra.
Saskia känner sig mer och mer utanför. Det är som om hon nästan inte finns längre ...
Tur att kompisen Linda är kvar i alla fall. Och farfar förstås.
 
Läsvärd! Viktig! Bra! 

 
 
 
FREEDOMtravel

Du är så himla bra du! :) Det där med ÄR och HAR gäller ju allt möjligt. Jag menar man ÄR sig själv och sin person, men sen har man kanske diverse skavanker. Jag har migrän till exempel, men det är ju ingenting om jag går runt och ÄR. På samma sätt kan man HA en utvecklingsstörning eller man kan HA fetma. Men det är ju ingenting man går runt och ÄR hela dagarna.

Svar: Exakt, det är stor skillnad på ÄR och HAR!
Camilla

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress