Det här med namn på karaktärerna

Oj vad svårt detta med NAMN är när man skriver!
 
För det första ska ju namnet passa karaktären.
 
För det andra ska namnet helst inte vara alltför "taget och upptaget" i ens egen omgiving.
 
Just nu känns det som att ungefär ALLA namn jag kommer på är upptagna av någon. Och hur kul är det om t.ex. våra vänner eller barnens klasskompisar eller mina patienter känner sig "namngivna" i mina böcker? Och undrar varför jag använt just deras namn?
 
Men träffar man ett antal personer så är ju nästan alla namn "ägda" av någon... 

Roligt att redigera!

Min "först påbörjade och först antagna bok" har kommit tillbaka efter en vända hos redaktören. Jag tycker att jag skrivit om texten hur många gånger som helst men nu ser jag den med helt nya ögon när min redaktör "petat i den". Och det är så roligt! Att se sin text utvecklas i mötet med någon annans ögon och tankar!
 
Det är en lättläst bok som handlar om att göra slut och som kommer att komma ut på LL-förlaget. När den blir klar... 
 
 
 

Att bli galet förtjust i sin karaktär

I går öppnade jag nervöst filen med den första bilden på den lilla huvudpersonen i en av mina kommande bilderböcker. Man vet ju inte hur illustratören tänkt och ritat, och om det "passar in" med ens egen bild av och känsla för karaktären. Tänkt om det inte alls klickar!? 
 
Men det KLICKADE så det sjöng om det. Jag älskar denna lilla söta tuffa uppenbarelse ("so cute" och "cool" var mina barns kommenterar om underverket...) och jag kan knappt vänta tills jag får visa denna figur för världen! 
 
Jag visste inte att man kunde bli så "hög" av att skriva böcker... :) 

Bilderböcker- inte bara för barn!

Läser Per Gustavssons krönika på Svenska barnboksakademin  och tänker på att jag själv upptäckt bilderböcker på ett nytt sätt nu när jag pluggar barnlitteratur. Jag visste t.ex. inte att det finns bilderböcker som är skrivna för vuxna- men som hamnar på barnbokshyllan "eftersom det är en bilderbok". Jag hade inte fullt ut tänkt på hur olika lager i en bilderbok kan tala till olika åldrar. Jag hade inte reflekterat över vilka konstverk bilderböcker kan vara. Jag hade verkligen inte tänkt på att man kan läsa bilderböcker för en tonåring- och att tonåringen kan gilla det. Och jag hade inte fattat att vissa bilderböcker, som Tove Janssons Vem ska trösta Knyttet, även kan tolkas som en tonårings resa och utveckling. 
 
Jag kommer framöver med glädje att läsa bilderböcker. Med eller utan barn att läsa för.
 
 
 
 
Visa fler inlägg