Oj vad svårt detta med NAMN är när man skriver!
 
För det första ska ju namnet passa karaktären.
 
För det andra ska namnet helst inte vara alltför "taget och upptaget" i ens egen omgiving.
 
Just nu känns det som att ungefär ALLA namn jag kommer på är upptagna av någon. Och hur kul är det om t.ex. våra vänner eller barnens klasskompisar eller mina patienter känner sig "namngivna" i mina böcker? Och undrar varför jag använt just deras namn?
 
Men träffar man ett antal personer så är ju nästan alla namn "ägda" av någon... 
Min "först påbörjade och först antagna bok" har kommit tillbaka efter en vända hos redaktören. Jag tycker att jag skrivit om texten hur många gånger som helst men nu ser jag den med helt nya ögon när min redaktör "petat i den". Och det är så roligt! Att se sin text utvecklas i mötet med någon annans ögon och tankar!
 
Det är en lättläst bok som handlar om att göra slut och som kommer att komma ut på LL-förlaget. När den blir klar... 
 
 
 
I går öppnade jag nervöst filen med den första bilden på den lilla huvudpersonen i en av mina kommande bilderböcker. Man vet ju inte hur illustratören tänkt och ritat, och om det "passar in" med ens egen bild av och känsla för karaktären. Tänkt om det inte alls klickar!? 
 
Men det KLICKADE så det sjöng om det. Jag älskar denna lilla söta tuffa uppenbarelse ("so cute" och "cool" var mina barns kommenterar om underverket...) och jag kan knappt vänta tills jag får visa denna figur för världen! 
 
Jag visste inte att man kunde bli så "hög" av att skriva böcker... :)